Går just nu och nynnar på Taubes ”Fritiof och Carmencita” 🙂
”Samborombon, en liten by förutan gata
den ligger inte långt från Rio de la Plata
nästan vid kanten av den blåa Atlanten
och med Pampas bakom sig många hundra gröna mil,
dit kom jag ridande en afton i april
för jag ville dansa tango…”

Staden marknadsför sig mycket med hjälp av tango. Det finns många dyra tangoshower att gå på, men man kan även se spontan tangodans ute på gatan. Och på en ”milongas” kan alla dansa med, t.ex på Confiteria La Ideal på Suipacha, 384.

Hamnområdet Puerto Madero blev vårt favoritställe. Närheten till vattnet, långa promenadstråk och trevliga caféer och restauranger. Vi gick också ombord på skolfartyget Presidente Sarmiento, som numera är museum. Skeppet har seglat 37 långa resor runt jorden i sina dagar.

Strosade på mysig gatumarknad i stadsdelen San Telmo (gamla stan).

Åkte guidad busstur för att snabbt få lite överblick över stan.

Stadsdelen La Boca är ett genuint arbetarklassområde med italiensk prägel. Husen är låga och färgglada. Här ligger också CA Boca Juniors hemmaarena La Bombonera. Diego Maradona har spelat i klubben. Den nuvarande blågula dräkten härstammar från 1907 då man beslöt sig för att välja färg efter det första fartyget som anlände på morgonen, på grund av att alla i laget var osams om dräktfärgen. Det var ett svenskt fartyg och man tog färgerna efter den svenska flaggan.


Sista dagen åkte vi på en buss- och båttur till Tigre Delta. Båtturen gick på Rio de la Platas floddelta, men det var väldigt smutsigt vatten där – helt obegripligt att folk faktiskt badade där!!! Nä, den utflykten kan jag inte rekommendera!

Buenos Aires är till ytan 3 ggr större än London, och invånarna kallas porteños.
Här finns också nationalikonen Evita Peróns grav.

Vi bodde på NH Florida Hotell, San Martin, 839 och hade nära till allt.
Sammantaget tyckte vi att Buenos Aires var en väldigt mysig stad, kuststäder är aldrig fel! 🙂

Iguaçu-fallen – en av Sydamerikas främsta natursevärdheter, är tre km breda med 275 forsar. Fallhöjden är 75 meter. Fallen ligger i ett naturreservat i både Brasilien och Argentina. Vi såg bara fallen från brasilianska sidan, men många väljer att även ta en dag och uppleva fallen från argentinska sidan. På argentinska sidan finns ett hotell med panoramautsikt rakt mot vattenfallen. Det finns även ett flott hotell i det brasilianska naturreservatet, men vad jag förstår har det inte utsikt mot fallen. Man kan även besöka världens största kraftverksanläggning längre ner på floden – Itaipu (en av den moderna världens sju underverk).

Vi bodde på Nadai Confort Hotell inne i staden Foz do Iguaçu. Det var trevligt och ganska billigt. Restaurang med både frukost, lunch och middag (både buffé och alacarte). CVC resebyrå hade en desk öppen alla dagar i hotellfoajen, för info, bokning av utflykter etc. Enda minuset var att det låg ett övergivet höghusruckel på tomten bredvid hotellet!!
Men riktigt mysigt litet poolområde utomhus.

Ribbåt Macuco Safari, otroligt att jag vågade! Men så kul! Det här skulle man gärna göra igen!
Vi var kanske en timme i båten, sträckan var max 1 km som vi körde i t/o/r. Det var inte främst en fartkörning, mera att ta forsarna, och att möta vattenfallen… 🙂

Vilken båt, den körde uppströms i forsen!!!
Och ibland gjorde styrman riktigt djupa slalomsvängar – Ouiiiii!

Vi blev inskjutsade alldeles intill några fall, så vi skulle bli riktigt duschade, vattnet var varmt tack och lov!


Resten av eftermiddagen vandrade vi längs forsen på den brasilianska sidan upp mot vattenfallen, för att i lugn och ro få se alla fantastiska vyer.

Längst in låg Garganta do Diabo, ”djävulens strupe”.

Vi hann även med en kvällstur till Argentina, och en dagtur till Paraguay.
En restaurang inne i Foz do Iguacu som vi kan rekommendera är ”Bier Garten” med gott om platser både inomhus och utomhus.

Det nya året fick en flygande start! Vi flög till Foz do Iguaçu i södra Brasilien, på gränsen mot Argentina och Paraguay, och stannade här några dar för att titta på fantastiska vattenfall!
Vi började med Parque das Aves, en park med 180 olika brasilianska fågelarter, samt fjärilar och kräldjur.
Tukaner, aror, rosa flamingos och en massa andra fåglar i regnbågens alla färger!



Martin blev av med sin mössknapp. Vi märkte att det var arans favorittrick, så fort någon hade keps vandrade den upp och knipsade loss knappen, för att sedan sitta och leka med den i näbben 🙂

Stranden är ca fem km lång, och på söndagarna stängs en av vägbanorna längs stranden av för att ge extra utrymme för alla morgonmotionärer.
Vi ville självklart vara med i det myllret 🙂

Sammanfattningsvis; Värme, musik och sköna rytmer, skön stämning, hisnande utsikt, motion på strandpromenaden! Jag är lyrisk… Kan verkligen rekommendera alla att åka och uppleva den här staden!!!

Sockertoppen får man inte missa! Den är 396 m hög och bjuder såklart på fantastisk utsikt.
Först åker man linbana till Morro da Urca-berget, därifrån nästa linbana till Pão de Açúcar.
BERGET MORRO DA URCA

Praia Vermelha och Praia da Urca såg vi uppifrån, de lär också vara fina att besöka.

Vi hade ju spanat in vilken helg finalomgången av beachtouren skulle bli innan vi bokade resan till Rio 🙂
Hälsade på Karin i morse, då hon och Shaylyn vunnit kvartsfinalen mot Taiana/Val, och hon var glad för lite svenskt stöd 🙂
Klockan 17 var det dags för semifinal mot MariaClara/Carolin från Rio.
Magisk känsla att sitta på Copacabana på tourens headcourt och se semifinal med Karin/Shaylyn. Händer det på riktigt?
De förlorade 1:a set, var riktigt starka i 2:a set och vann det, men förlorade tyvärr 3:e och därmed matchen. Match om 3:e/4:e i morrn då 🙂
Jag tror vi tre var de enda som skrek och hejade på Karin/Shaylyn, för deras motståndare kom från Rio, så de hade hemmastöd…
I matchen om bronset kommer de att möta OS-medaljörerna Larissa/Juliana, en historisk match eftersom det är deras sista tillsammans.
Vi hann även se en herrsemi innan vi hasade hem till hotellet i hettan för en uppfriskande dusch!

Efter att startat dagen med lite motion längs Copacabanas strandpromenad tog vi taxi till berget Morro do Corcovado (puckelryggsberget). Medan vi väntade på nästa ”trem” kuggstångs-tåg upp till bergstoppen, så gick vi in i den katolska kyrkan mittemot järnvägsstationen. Den kommer att användas då påven kommer till Rio på Världsungdomsdagarna i juli 2013.


Det var en brant och stundtals hisnande tågfärd genom atlantregnskogen. Nerresan inleddes med lite glad, skön och avslappnande sambaunderhållning 🙂
Skönt att komma ner och söka sig till aircondition, mat och kalla drycker. Dagen har bjudit på 41 graders värme..!

Äntligen flyger vi till Rio! 🙂
Erik tar två semesterdagar och vi har sökt ledigt från skolan för Tobias.
Vad spännande det ska bli!
Bor på Mar Palace Copacabana Hotel, mitt på Copacabana Praia, tre-fyra kvarter in från strandpromenaden.
Ett helt okej medelklasshotell. Har liiiten pool och liten bar uppe på taket.
På söndagen var det spännande gatumarknad utanför.

Platsen upptäcktes av europeiska sjöfarare den 1 januari 1502. De trodde att den jättelika Guanabarabukten var mynningen på en flod och kallade därför platsen för ”Januarifloden”.
Stadens invånare kallas ”cariocas”. Ryktet säger att de är lättsamma, vänliga livsnjutare och nattsuddare 😉