Yes, jag och Tobias klarade nästan en vecka på egen hand!
Men väldigt skönt då Erik kom hem igen i lördagsmorse,
efter säljkonferens i Staterna.
Då for vi på Chapel och kollade då Tobias och hans lag spelade fotboll, förlust denna gång tyvärr…
Sen lyckades jag äntligen hitta en plantskola, där jag kunde skaffa en pelargonia till vår balkong.
Trevligt att ha nån levande växt hemma att pyssla om. Balkongen blev genast så mycket finare 🙂
Lördagkväll blev myskväll med tacos. Inga tv-kanaler än …

Söndagmorgon var vi uppe tidigt och packade oss iväg för en bilresa ut till kusten igen.
Även denna gång mot Santos, men nu var det dax att utforska stränderna på ön Guaruja, som vi hört talas om.
Vi siktade in oss på en liten strand som hette São Pedro, ca 3 mil från Santos. Den visade sig ligga i ett naturreservat. Det var grindvakt och vägbom där man körde in, men ingen avgift. Naturen var djungelliknande – fantastisk! Och tydligen fanns sengångare där. Där gällde vissa regler angående nedskräpning, körhastighet och bara 93 bilar kunde komma in. Vid parkeringen fanns bra allmän toalett och t.o.m. dusch. I området fanns en massa stora, tjusiga sommarhus, och vid stranden låg ett område med privata bungalow-lägenheter. Vi vanliga dödliga hade ingen möjlighet att hyra parasoll, eller köpa något att dricka. Det fick man se till att ha med sig. Fast det var inte tillåtet att ha ”picknick” på stranden, så antagligen var poängen att man inte skulle kunna stanna där alltför länge som vanlig turist…?
Vi överlevde på ett par drickor och en chipspåse. Stranden var jättevacker med maffiga surfvågor. Svårt och farligt att bada där, man fick hålla sig närmast strandkanten. Men det var många duktiga vågsurfare där, som var kul att kolla på.
På hemvägen åkte vi med bilfärja över till Santos. Till ön tog vi oss över via vägbro.